Kära bloggen,

det här är det svåraste inlägget jag någonsin skrivit. Tro mig när jag säger att det inte är du, det är jag. Jag tänker på dig hela tiden, men det känns som om vi vuxit ifrån varandra. Jag hoppas du inte blir sårad när jag säger att jag tror vi måste ta en paus. Jag måste fokuser på mig själv just nu, jag har så mycket på gång och har inte tid för ett sådant här förhållande. Jag vet att vi är menade för varandra men jag tror inte vår tid är nu. Jag hoppas du förstår.

I hopp om att vi en dag förenas igen,

Din för alltid,

LDQ


________________________________________________________________

On a more serious note: det gör mig så rörd att se att så många av er tittar in varje dag fast jag inte bloggat på så länge och jag vill absolut fortsätta bloggandet (om inte bara för min familj som tycks knarka min blogg mer än någon annan) men först sen när jag fått blogglusten tillbaka. Just nu känns det som om jag inte har något att komma med på bloggfronten och tusen saker att få gjorda i riktiga livet (bl.a. söka ny kämppä, nytt jobb och tammitusan göra något åt den här skådis-grejen). Så här är mitt erbjudande: ge mig ett par veckor eller ett par månader, låt mig få ett grepp om det här "livet" och sen lovar jag dig att jag skall dela med mig av det så det understa ruttnar. Deal?

Jag äro återvänd till det engelska landet. Efter en två timmar försenad (blåst i London=katastrof på Heathrow) hemfärd fann jag mig tillbaka i Londonlivet och plötsligt kändes det som om jag aldrig varit hemma. Megasuck. Dubbelskift genast nästa dag och skar mig i pekfingret med en brödkniv.

It's good to be back. Not.

Jag hoppas ni inte tar illa om om jag håller en liten paus med bloggandet under mitt "jullov". Det blir inte riktigt tid över för bloggande och kvalitén på mina inlägg brukar alltid bli på gränsen till skit när jag är upptagen med mycket annat. Så vi hörs igen i London.

Fred på jorden och snälla, elekticitet och värme också.

Igår såg vi The Girl With The Dragon Tattoo på Tennaren med Sebu och en vår kompis. Vi är alla David Fincher fans men jag har förhållit mig skeptisk till just den här filmen eftersom jag tycker det är så daijut (så daijut!!!) att göra om en film som just gjorts bara för att den inte var en stor Hollywood blockbuster. (Jag har dock varken läst böckerna eller sett Män som hatar kvinnor) Men anyway, den var jättebra! Verkligen sevärd och jag tyckte t.o.m. att Daniel Craig (yäk) var bra och Rooney Mara likaså.

Vet inte om dom gjort den smakfullaste reklamen (den till höger förstås) men filmen i sig var ju också ibland ganska... äcklig.

Ord kan inte beskriva hur skönt det är att vara hemma och ledig i två veckor. Jag passade på att gå igenom de tusen grejerna jag borde lägga upp på SG och laddade faktiskt upp en hel del (endel helt nice stuff, endel totalt random grejer...). Hur sku det vara om nån sku köpa min Zara jacka till exempel? Alla mina produkter hittar ni här.

Hörni peeps, nu har vi en tävling i samarbete med Fashionstore.fi på gång på Syrrans Garderobs Facebook-sida! Du kan vinna ett 50€ presentkort till deras nätbutik, det är så galet enkelt! Klick klick klick!

Kolla så fancy Finnair's boarding cards är nuförtiden!! Vilken glädje att få åka Finnair istället för crappy Blue1 som bara serverar vatten och te/kaffe.

Kom alltså hem idag till vårt nya hem som vi flyttade in i för två veckor sen och blev så imppad av hur fint (och helt uppackat!) mina föräldrar gjort det! Jag hade fått gardiner i mitt rum och idag har vi redan hängt upp ett par tavlor.

Mycket jobb kvar att göra (matta, matta, hurdan matta??) men jag trivs så bra! Känns som hemma, liksom.

Efter otaliga misslyckade försök att somna, två kapitel av en bok, en total genomgång och städning av mitt smyckeskrin, ränsning av gamla salvor och det senaste nummret av Vanity Fair är jag klar vaken och misstänker att jag inte kommer att sova hemskt mycket före min väckninom exakt tre timmar.

Måst sticka hemmifrån klockan fem på morgonen, ta en buss till Hammersmith och morgonens första tubetåg till Heathrow. Längtar redan efter min traditionella morgonte och -muffin på flygfältet. Älskar att flyga (hem).

Carrie talar i ett avsnitt av Sex and the City om SSB - Secret Single Behaviour. Nu när Sebu är i Finland och jag är i England har jag insett vad mitt SSB är. Det är mest två saker och jag tycker det är lite roligt hur motstridande dom är.
Nummer ett: Skräpmat.
Jag kan inte äta hälsosamt om ingen kollar. Jag köpte pizza till middag idag för andra gången sen han åkte. Jag som jobbar på en italiensk restaurang, hello?!?
Nummer två: Superb skötsel av huden.
Jag skrubbar porer var och varannan dag, salvar in fötterna varje kväll, putsar ansiktet med ansiktsvatten och skrubbar mina hälar. What gives?!?